Covid-19 pandemin bidrog till stora utmaningar för personal inom vård och omsorg. Pandemin utsatte hemtjänsten för ett starkt yttre tryck att inte bara skydda brukarna utan att också skapa hållbara arbetsvillkor för personalen. Ambitioner om minimerad smittorisk uttrycktes samtidigt som brister i hemtjänsten påtalades. Trots att hemtjänstpersonal tillhör de största arbetsgrupperna inom svenskt arbetsliv finns lite forskning (även internationellt) kring deras arbetsmiljö före och under pandemin.
Friskfaktorer
Arbetsbelastning
Hållbart arbetsliv
...
Syftet med vårt projekt har varit att belysa hur pandemin påverkat hemtjänstpersonalens hälsa, arbetsbelastning och arbetsmiljö. Vår hypotes var att en mer ansträngd arbetsmiljö, kopplade till skillnader i organisation, styrning och ledarskap, kan ha kan ha bidragit till försämrad hälsa hos hemtjänstpersonal, och att detta kan förklaras av skillnader emellan kommuner och regioner. Förutom jämförande analyser över tid (före och underpandemin) görs jämförelser mellan regioner.
Under pandemin genomfördes en enkätstudie i 22 kommuner inom tre nordliga regioner med 629 deltagare inom hemtjänsten, en fokusgruppsstudie med fem fokusgruppsintervjuer i grupper om 2–4 deltagare med totalt 16 hemtjänstanställda och en intervjustudie där semistrukturerade intervjuer med 12 hemtjänstchefer ingick. En enkätstudie genomfördes före pandemin med 1154 deltagare och möjliggjorde jämförelser över tid, vilket bidrog till bättre förståelse kring pandemins påverkan på hemtjänstpersonal.
Arbetsmiljöproblem rapporterades av personal, däribland dagliga problem hos hälften av personalen med liten toalett, ungefär en tredjedel av personalen med cigarettrök och 5% av personalen med trakasserier. En hög arbetsbelastning bidrog till sämre hälsa hos personalen. Personalen upplevde en psykosocial belastning där höga krav i kombination med otillräckliga resurser bidrog till dålig arbetsmiljö. Chefer inom hemtjänsten upplevde ett konstant krav på beredskap och flexibilitet.
Dr,
Umeå universitet