Förutsättningar för utvecklingsarbete inom vården ? Ett medarbetarperspektiv

Mycket tyder på att vården, trots omfattande utvecklingsverksamhet, bedrivs på ett traditionellt sätt. En orsak kan vara de anställdas inställning till nytänkande och utveckling. Projektets har undersökt varför enbart vissa medarbetare medverkar i utvecklingsprojekt. Genom fallstudier på sjukhus analyserades och jämfördes vårdanställdas inställning och attityder till sådana aktiviteter. Resultaten tyder på att det är viktigt att förstå hur medarbetarna resonerar när verksamheten ska utvecklas och att bland annat ledarskap, professionsidentitet och arbetsbelastning är viktiga faktorer i ett sådant sammanhang.

Projektperiod: 2012-01-01 - 2014-12-31
FoU-program: 3/2011

Ledning och styrning

Metoder, verktyg och utrustning

Syfte

Projektets syfte var att undersöka vad som gör att enbart vissa medarbetare inom vården engagerar sig i utvecklingsaktiviteter. Projektets mål var att studera hur ledarskap, professionell identitet, stress, krav med mera påverkar deras engagemang. Ett grundantagande bakom projektet var att medarbetarperspektivet är en viktig förklaring till om ett utvecklingsprojekt lyckas eller misslyckas.

Genomförande

Studien genomfördes genom att vårdenheter observerades och undersöktes. Forskarna samlade in data genom intervjuer och observationer på olika vårdenheter där utvecklingsarbete pågick. Chefer, anställda och specialister intervjuades och forskarna genomförde observationer under möten om utvecklingsaktiviteterna.

Resultat

Studien visar att man behöver förstå medarbetarnas tankar, värderingar och prioriteringar när en vårdverksamhet ska utvecklas. För att medarbetarna ska bli engagerade i utvecklingsarbetet är bland annat ledarskap, professionsidentitet och arbetsbelastning nyckelfaktorer. Studien väntas leda till bättre utvecklingsarbete inom vården och större kunskap i varför medarbetare engagerar sig i sådant arbete. Resultaten sprids via föreläsningar, konferenser, artiklar samt en bok om utvecklingsarbete i vården.

Thomas Andersson

Professor,

Högskolan i Skövde