Syfte

Projektet avser att öka kunskap om utmattning som transdiagnostiskt symtom genom att longitudinellt studera både subjektiva och objektiva hälsomått över olika kliniska tillstånd där utmattning är ett centralt symtom. Projektet avser även att undersöka effekten av en ny transdiagnostisk behandling för att minska utmattning, öka funktion och förebygga långtidssjukskrivning.

Genomförande

Personer i arbetsför ålder (N=500) med funktionsnedsättande utmattning rekryteras från primärvård och inkluderas i en randomiserad kontrollerad multicenterstudie. De slumpas till t-KBT eller till sedvanlig vård. Primärt utfall är förändring i svårighetsgrad av utmattning pre- till post-behandling med uppföljning efter 1 år. Sekundära utfall innefattar objektiva mått på kognitiv funktion, sjukskrivningsdagar, vårdkonsumtion samt fysisk aktivitet och sömn.

Resultat

Hypotesen är att det finns gemensamma biopsykosociala sårbarhetsfaktorer som utvecklar och upprätthåller svår utmattning, oavsett huvuddiagnos. Vi förväntar oss att t-KBT är mer effektiv än sedvanlig vård för att minska symtom och sjukfrånvaro och att resultat kan generaliseras till personer med olika psykosocial och klinisk bakgrund samt till personer med olika anställningsformer inom olika arbetssektorer.