Bedömning av prognos vid traumatisk hjärnskada, implikationer för hela vårdkedjan från akut sjukvård till avslutad rehabilitering.

Hjärnskador på grund av främst olyckor, oftast hjärnskakning av olika svårighetsgrad, kan medföra koncentrationsproblem, minnessvårigheter med mera under lång tid. Möjligheterna att förutsäga vilka problem skadan kommer att ge och därmed att behandla effektivt och sätta in rätt rehabilitering kräver bra undersöknings- och diagnosmetoder. Projektet har undersökt och utvecklat olika sätt att ställa diagnos och förutsäga svårigheter vid traumatiska hjärnskador.

Projektperiod: 2013-09-01 - 2016-06-30
FoU-program: 2/2013

Arbetsförmåga

Förebygga

Syfte

Projektet skulle undersöka så kallade biokemiska markörer (ämnen som är tecken på skada), läkningsförlopp och funktionsnedsättningar hos patienter med akuta hjärnskador. Målet var att ta fram bättre sätt att göra prognoser för patienterna och därmed få en effektivare behandling och rehabilitering.

Genomförande

Projektet byggde vidare på en tidigare studie av akuta hjärnskador som fått stöd från AFA Försäkring. Forskarna studerade funktion och aktivitetsförmåga hos drabbade över tid, i relation till undersökningsmetoder som avbildningsteknik och biokemiska markörer. Patienter med kroniska smärttillstånd och ortopediska problem bildade en kontrollgrupp. Patienterna följdes upp och undersöktes när det gäller funktion och aktivitet samt med neuroradiologi och biokemi vid två tillfällen: strax efter skadan och ett år senare. Magnetröntgenbilder analyserades med en särskild metod och markörer för inflammation, cellskada med mera mättes. Funktion och aktivitet undersöktes med validerade bedömningsinstrument.

Resultat

Studien visar att en tidig rehabiliteringsmedicinsk bedömning ger bättre prognos och därmed bättre rehabilitering och stöd i vardagen för dem som drabbats av lätta traumatiska hjärnskador. Svåra komplikationer, som epilepsi, gav sämre rehabiliteringsresultat, få symtom innebar däremot en god prognos. Trötthet är ett vanligt symtom hos dessa patienter. En undersökning av Socialstyrelsen visar att rehabiliteringen över hela Sverige behöver bli mer likvärdig och förbättras. Studien bidrar till det. Bättre diagnostik förbättrar rehabiliteringen för dem som drabbas, vilket gör att sjukvårdsresurserna utnyttjas bättre. Resultaten har bland annat redovisats vetenskapligt i tidskrifter och på konferenser.

Catharina Nygren-Deboussard

Docent Överläkare,

Karolinska Institutet