Syfte

Forskargruppen skulle utveckla och utvärdera sätt att införa ett beteendemedicinskt arbetssätt i fysioterapeuters vardagliga kliniska arbete och undersöka vilka effekter införandet får på patienthälsa, sjukskrivning och ekonomi. Målet var att öka användningen av den bevisat effektiva metoden.

Genomförande

Forskarna utvecklade ett sätt att införa en beteendemedicinsk behandlingsmetod. Det testades på olika kliniker och totalt ett trettiotal fysioterapeuter under ett halvår. Det innefattade en skriftlig manual, föreläsningar, seminarier med mera. Det beteendemedicinska arbetssätt som infördes innebar att fysioterapeuten satte upp behandlingsmål tillsammans med patienten, tog upp felaktiga föreställningar om smärta, utvecklade förebyggande strategier och så vidare. En kontrollgrupp fysioterapeuter använde den beteendemedicinska behandlingsmetoden, men utan något särskilt implementeringsprogram.  Studien använde enkäter före, under och efter införandet av det nya arbetssättet samt intervjuer, journaler med mera. För att studera effekten för patienterna valdes 230 patienter med smärtor i muskler och leder ut vid de kliniker som deltog. För dem mättes sjukskrivning, deltagande i vardagliga aktiviteter, grad av smärta med mera. Slutligen gjorde forskarna en hälsoekonomisk utvärdering.

Resultat

Projektet visar att utbildning inte räcker för att införa ett beteendemedicinskt arbetssätt i fysioterapin. Svårigheterna att införa ett sådant arbetssätt berodde bland annat på att att fysioterapeuter är kluvna till det, att det är genant att fråga patienten om psykosociala faktorer och bristande stöd från chefer. Gynnande faktorer för att införa arbetssättet var grupphandledning, coachning av kollegor, utbildningsmaterial, individuella mål och stöd från chefer och kollegor. Kunskaperna hjälper till med att överföra forskningsresultat om beteendemedicinsk behandling vid kronisk smärta till praktisk daglig klinisk verksamhet för fysioterapeuter. Det gynnar såväl patienter som sjukvården och samhället. Resultaten sprids via vetenskapliga tidskrifter, konferenser, seminarier med mera.