Att delta i arbetslivet trots depressions- och ångestsjukdomar - vilken inverkan har arbetsplatsfaktorer och behandling för arbetare i privata sektorn

Cirka 30 % av befolkningen drabbas någon gång under arbetslivet av depression, ångest eller stressrelaterade sjukdomar, vilket ofta leder till sjukfrånvaro. Sjukdomarna är kostsamma både för samhället och individen, och forskning saknas om hur personer med kortare sjukskrivning ändå kan fortsätta arbeta. Att identifiera faktorer som påverkar arbetsdeltagande och kan minska sjukfrånvaro är mycket viktigt för att hjälpa personer att vara kunna produktiva trots sin sjukdom.

Projektperiod: 2020-07-01 - 2024-09-30
FoU-program: Att leva och arbeta med psykisk ohälsa

Arbetsförmåga

Förebygga

Syfte

Det övergripande syftet med projektet är att studera vilka olika psykosociala/organisatoriska arbetsplatsfaktorer och behandlingsformer som kan förhindra sjukfrånvaro och öka möjligheterna för att personer med depression, ångest-, och stressrelaterade sjukdomar kan fortsätta delta i arbetslivet trots sin sjukdom. Analyserna kommer även att studera specifika diagnoser.

Genomförande

Studien baseras på Arbetsmiljöundersökningen (AMU) och Region Stockholms databas (VAL) och inkluderar personer med depression, ångest- eller stressrelaterade sjukdomar. Data om sjukfrånvaro, kön, ålder och utbildning samlades från olika databaser från SCB, Socialstyrelsen och Försäkringskassan. För frågeställningar om behandling och sjukfrånvaro analyseras även sociodemografiska faktorer, psykiska och somatiska sjukdomar, samt läkemedelsanvändning från 2013-2020.

Resultat

Arbetsmiljöfaktorer som flexibla arbetstider och möjlighet att arbeta hemifrån minskade risken för lång sjukfrånvaro, speciellt bland de med depression och stressrelaterade sjukdomar. Behandlingsmönster visade att kvinnor och de med kombinerade diagnoser oftare fick behandling. Stressrelaterade sjukdomar var förknippade med högre sjukfrånvaro, särskilt för äldre och de med låg utbildning. Behandling minskade sjukfrånvaron över tid, särskilt för de som fått psykologisk behandling.

Bror Olof Magnus Helgesson

Magnus Helgesson,

Karolinska Institutet