Syfte

Projektet skulle beskriva personalens syn på samvete och grad av samvetsstress samt göra skattningar av utbrändhet, socialt stöd och vårdklimat inom två organisationer som arbetar med äldreomsorg. En metod för att minska samvetstress prövades i dessa organisationer och utvärderades utifrån om den minskat samvetsstressen och graden av utbrändhet hos personalen. De bägge organisationerna, den ena kristen och privat, den andra sekulär och kommunal, jämfördes också.

Genomförande

I den första delen av studien besvarade personalen i de b&aumlgge organisationerna enk&aumlter med frågor om samvetsstress, stöd, vårdkvalitet och utbr&aumlndhet. I den andra delen prövades en metod för att hantera samvetsstress d&aumlr forskarna under ett års tid regelbundet tr&aumlffade chefer och personal för att diskutera situationer d&aumlr personalen upplevde dåligt samvete eller hade svårigheter att leva upp till en viss moralnivå. Reflekterande samtal för att skapa en gemensam v&aumlrdegrund och öppen kommunikation var en viktig del av metoden. Förb&aumlttringar utifrån personalens förslag diskuterades också. I den sista delen av projektet undersöktes med hj&aumllp av intervjuer kring hur metoden påverkat deltagarnas samvetsstress och grad av utbr&aumlndhet.

Resultat

Vårdpersonal som jobbar dag har högre samvetsstress och utbr&aumlndhetspo&aumlng &aumln dem som arbetar natt. Att uppfatta samvetet som en börda och vara k&aumlnslig för konflikter h&aumlngde samman med samvetsstress. Stöd från överordnade och synen att samvetet &aumlr en tillgång d&aumlmpade den stressen. Personalens syn på samvete, samvetsstress och utbr&aumlndhetspo&aumlng för&aumlndrades inte under tiden som studien pågick. Resultaten sprids via vetenskapliga artiklar och popul&aumlrvetenskapliga tidskrifter.