Studier visar att homosexuella, bisexuella, transpersoner och queera personer ofta har negativa upplevelser i arbetslivet, vilket påverkar hälsan och arbetet negativt. Arbetsgivare är enligt lag skyldiga att analysera och åtgärda risker för diskriminering och hinder för lika rättigheter genom aktiva åtgärder. Forskning visar att inkluderande policys, stödjande klimat och utbildningar kan minska minoritetsstress. Mer svensk forskning behövs för att utveckla effektiva aktiva åtgärder.
Friskfaktorer
Hot och våld
Hållbart arbetsliv
...
Syftet med det här projektet var att undersöka hbtq-personers upplevelser av minoritetsstress på arbetet. Specifikt handlade det om att utforska när, hur och var hbtq-personer upplever minoritetsstress i arbetslivet, vilka strategier som används för att hantera stressen, och vilka följder utsattheten får på den psykiska hälsan. Vidare undersöktes vad som upplevs vara stödjande faktorer, som hindrar eller lindrar effekten av minoritetsstress.
Projektet har genererat data genom intervjuer och enkäter med hbtq-personer samt chefer, HR-partner och antidiskrimineringsexperter. Intervjuer med 85 hbtq-personer och 26 fackpersoner analyserades. Enkäter besvarades av 2153 personer, varav 1252 hbtq-personer. Kvalitativa data analyserades med reflexiv tematisk analys, medan kvantitativa analyser använde regressionsmodeller och personcentrerade metoder för att undersöka ohövlighet, hälsa och copingstrategier.
Resultaten visar att hbtq-personer är mer utsatta på sina arbetsplatser än heterosexuella cispersoner och att detta får negativa konsekvenser för hälsa och arbetstillfredsställelse. Resultaten visar också att kunskaper om hbtq-personers arbetsvillkor varierar stort bland chefer och HR-personal, vilket påverkar hur de ser på risker och hinder på arbetsplatsen. Detta präglar i sin tur synen på vilka åtgärder som ses som skäliga. Detta behöver utforskas vidare i en svensk kontext.
Docent,
Lunds universitet